TV-KRÖNIKA. Hade det inte varit för en ensam, sjuk flicka hade han varit med på en kraschande helikopter.
Det låter som en Hollywood-film, men ”Flickan som räddade mitt liv” blir aldrig så spännande.

Mitt bland sommarmysiga torprenoveringar och allsånger kan det vara bra att påminnas om att det finns en annan värld. En värld där människor fortfarande flyr för sina liv och förlorar sina familjer på vägen.

I dokumentären ”Flickan som räddade mitt liv” som sändes i SVT2 ikväll reser filmaren Higor Hirosis till Kurdistan för att skildra några av de öden som drabbat människor på flykt från IS. Dokumentären är från 2016, men tar sin början i augusti 2014 när han lämnar sin gravida fru i Sverige. På plats i Kurdistan blir han erbjuden att åka med en helikopter med förnödenheter till Shingalbergen. På väg till helikoptern möter han en 11-årig flicka, Souad, som ligger ensam på marken och gråter av smärta. Higor väljer att avstå från att följa med i helikoptern för att istället försöka hjälpa flickan.

Senare får han reda på att helikoptern han skulle ha åkt med störtat och att flickan således har räddat hans liv. Han lämnar flickan en stund när mötet blir för överväldigande och när han kommer tillbaka är hon borta. Under resten av dokumentären försöker han desperat att hitta henne. Jakten varvas med andra flyktingars historier och minnena från hans egen flykt till Sverige som 19-åring.

Vinkeln med den sjuka flickan känns ibland lite krystad, och beskrivningen låter mer dramatisk än vad dokumentären är. Istället blir det en mer lågmäld skildring som känns väldigt ärlig och känslofylld. Parallellerna till Higors egen flykt ger en extra dimensionen och trots att den inte riktigt lyckas förmedla det kaos som filmaren sannolikt upplevde i samband med kraschen är den väl värd att se. Inte minst för att påminnas om att flyktingarnas lidande aldrig tar semester.

I morgon ser jag ikapp ”Gift vid första ögonkastet – USA” på SVT Play.

—————————-

JA
RuPaul’s Drag Race (Kanal 11) är tv när den är som bäst.

NJA
För alla oss som inte bryr oss ett skvatt om sport är OS-studion (TV3) ungefär det tråkigaste som finns.