Udda fågeln ”Gåsmamman” är tillbaka – med plattan i mattan
av
Gåsmamman
C More
Säsong 2, del 1-2
Svensk dramathriller av Camilla Ahlgren och Martin Asphaug, med bl a Alexandra Rapaport, Ivan Mathias Petersson, Tommy Körberg och Grynet Molvig.
Säsongspremiär 24 november.
Förra året landade ”Gåsmamman” – dramathrillern om trebarnsmamman Sonja Ek (Alexandra Rapaport), som blev insyltad i den kriminella världen då hennes man mördades och hon blev lämnad ensam kvar med knarkhärvan han trasslat in sig i – som en lite udda fågel i den svenska dramafloran.
Och nu kommer den andra säsongen, som fortsätter att vilja lite mer – och kanske framför allt något annat.
För medan vissa scener och replikväxlingar kan kännas egendomliga och lite svåra att köpa, är det bara tills man inser att anledningen inte är att presentationen haltar så mycket som att det hela skiljer sig från det vi brukar se i svensk tv-dramatik.
Handlingen tar vid ungefär ett år efter säsongsfinalen. Sonja (eller Sandra som hon kallar sig nu) och barnen har tillbringat en tid i Australien men är nu hemma i Sverige igen och lever under skyddade identiteter på ny ort.
Men nu dras snaran åt kring dem igen. Någon känner nämligen snart igen Sonja, och när huvudvittnet i rättegången mot hennes bror Niklas (Ivan Mathias Petersson) mördas, blir hon hett villebråd som nytt potentiellt nyckelvittne.
Samtidigt brottas hennes pappa Anders (Tommy Körberg) med ett helt nytt hot som inte ens en gammal gangster som han kan skrämma till tystnad.
Det är plattan i mattan från start, och många nya ansikten. Cilla Thorell spelar åklagare, Tobias Zilliacus ett potentiellt nytt kärleksintresse för Sonja, Morgan Alling en ny kompanjon till Niklas och Anastasios Soulis en underhuggare ute på fältet.
Mest intressant för historien känns Allan Svenssons Henrik Östling – en förhärdad yrkesbrottsling som är gammal i gamet och jobbar ihop med Niklas.
Initialt vet man inte så mycket om vare sig honom eller de andra nya rollfigurerna, då de liksom släpps ner i handlingen i farten. Men bitarna lär falla på plats, i en produktion som andas både framåtdriv, höga ambitioner och kontroll, är full av pregnanta rollprestationer och görs stora tjänster av Richard Holms stiliga regi.
Mycket bra. Den här gången också.