De som följde juldagens program i tablå-tv kan knappast klaga på utbudet:
Ny säsong av ”Fröken Frimans krig”, Sven-Bertil Taube-dokumentär, kungatal och -dokumentär, bra långfilmer och så nära sanningen om Petra Mede man nog kan komma i en intervju.

Vi är många som blivit imponerade av Petra Mede som programledare, för Melodifestivaler, ESC och Guldbaggegalor.
Men privat… de flesta vet kanske att hon led av svåra ryggsmärtor i många år och fick barn för några år sedan. Även i sin ofta mycket roliga show ”Den ofrivilliga divan”, som i underrubriken lovade oss att få komma innanför galaklänningen, höll hon oss på avstånd från sina personliga smärtpunkter.
I ”Min sanning: Petra Mede” (SVT 2), inför Anna Hedenmos som alltid skickliga batteri av smarta och oväntade frågor och envisa följdfrågor, var det som att Petra Mede varken kunde eller ville gömma sig bakom en ironisk mask längre. Det blev tårar när hon pratade om föräldrarna, det var öppenhjärtigt om det mesta här i livet, inklusive att hon inte är mycket till lagspelare i jobbsammanhang. En timme som gjorde att man nu tycker mycket mer om Petra Mede.
•Rickard Petrelius fina Sven-Bertil Taube-dokumentär (SVT 1) var också väldigt heltäckande. Karriären som sångare och skådespelare. Kvinnokarlen. Alkoholproblemen. Förhållandet till sina kända föräldrar.
Inte minst gav det en rättvis bild av hur viktig han har varit, ända från 1960-talet, för att hålla den svenska visan vid liv. Att han har sjungit så mycket mer än pappa Evert Taubes (1890-1976) sånger.
•Tredje säsongen av ”Fröken Frimans krig” är den bästa hittills. Över huvud taget är Pernilla Oljelunds (manus) och Harald Hamrells (regi) serie ett slags mästerstycke i konsten att förena folkbildning och underhållning. Inte konstigt att 1,5 miljoner tittar. Och nog en serie som bara SVT kan och vill göra. Har svårt att se hur man skulle ha sålt in en svindyr dramaserie om kvinnosakskvinnor i det tidiga 1900-talets Sverige till reklam-tv…
•Under annandag jul ser jag Kent-dokumentären i SVT 1.

(Drama)
Maria Kulle och Lennart Jähkel i ”Fröken Frimans krig”. När de gestaltar en spirande romans, är det lågmält skådespeleri i världsklass.
(Kungligt)
Kungens jultal var bra och engagerat (SVT 1). Ebba Kleberg von Sydows dokumentär (TV 4) blev också sevärd, trots nog inte så mycket tillgång till huvudpersonerna.