”The affair” inledde sensationellt. Behöll nivån förvånansvärt bra genom andra säsongen även om orosmolnen började hopa sig. Men i säsong tre står tyvärr det man länge fasat för klart. Alla karaktärerna är nu så outhärdliga att det är omöjligt att bry sig om deras slutliga öden – hur mycket lidande som än kläms in. Och sista avsnittet kämpade nästan så det sprack med att få igång en nyvunnen sympati för Noah Solloway… men tyvärr, den gubben gick inte. Trots att du är ensam i en taxi på julafton.

NOAH: Har alltid varit ett stort fuck up, men i början hade du åtminstone någonting att ge i botten av din uselhet. Trots din uppenbart svåra psykiska ohälsa är det numera helt omöjligt att känna med dig… demonerna till trots. Och att du hux flux skulle vara frisk i sista avsnittet… nä, den köper jag inte.

ALISON: I begynnelsen led man med dig i sorgen efter Gabriel och jag kunde köpa dina dumma beslut. Men nu har det gått för långt. Hur mycket du än darrar på läppen och spärrar upp sina lidande valpögon kan jag inte bry mig mindre om du får tillbaka vårdnaden om ditt barn – en sidohistoria som kom från ingenstans och löste sig helt utan ansträngning. Slappt!

HELEN:  Åh, Helen. Jag har älskat dig ända sedan du var med i ”Cityakuten” och du har fått oförtjänt mycket kärlek från min sida bara på merit från tiden då du var Abby Lockhart. Men nu börjar även du bli så urspårad att känslorna kallnar. Du kommer aldrig att kunna rädda Noah från sig själv och så länge du försöker blir du ganska så outhärdlig.

COLE: Lex Alison. Sympatin fanns där. Men din levande depression och ditt lynniga humör har passerat gränsen.  Låt Luisa gå. Lägg ner Alison, för det kommer aldrig att funka. Skaffa en hund och en ny hobby. Och lämna gärna Montauk också. Att du trivs där är en illusion.

För övrigt: Alla andra karaktärer är också hemska. Noahs och Helens barn (med undantag för de två yngsta) är vidriga människor (även om Whitney visade ett uns av mänsklighet de sista minuterna). Helens föräldrar: Usch! Noahs syrra: Blä! För att inte tala om Coles familj och ”vänner”. Och Dr Ulah.

Fotnot: Med detta sagt ser jag ändå fram emot säsong fyra. ”The affair” lyckas på något vis fortfarande behålla intresse och nerv – trots det totala karaktärsförfallet. Och det måste ju vara ett gott betyg.