”Paradise hotel” börjar bli en utspädd såpa
av
Knappt är klamydiakuren klar.
Men ”Paradise hotel” är redan tillbaka.
Vi fick 55 dagars andrum… sedan såg en ny säsong av ”Paradise hotel” dagens ljus. Och redan innan denna nypremiär ens har ägt rum har TV3 börjat scanna landets gymnasium och bardiskar efter kommande säsongs stjärnor. Enligt ansökningsformuläret ska man ladda upp både en selfie och en bild i badkläder samt festkläder, beskriva sina värsta minnen, vilka laster, komplex och sjukdomar man har.
Jag börjar tro att TV3 är på väg att bygga upp en armé av villiga 90-talister i solbränna och fillers att styra hela sin framtida verksamhet kring. Provanställningen är en månads supande och halvt som halvt skådespelat intrigerande på ett lyxhotell i Mexiko med instagramföljare i tusenfalt som betalning.
Hoppas på en Samir
Och har TV3 tur så lyckas de vaska fram en och annan Samir eller Saga Scott att göra små programformat kring.
Inget ont i det. ”Paradise hotel” är en av de få ”sexsåpor” som faktiskt har haft sin charm. Men denna massproduktion spär ut spektaklet avsevärt och gör det historiskt vattnigt. Visst, det är lite kul när killarna i stället för sina framtida partners får träffa tjejernas mammor när de checkar in. Men direkt därefter är allt tillbaka i bekant ”Paradise hotel”-territorium – en plats där könsrollerna har hoppat tillbaka till 1500-talet. En kille propagerar för det viktiga i en fast rumpa. En av tjejerna tycker att en kvinnas roll i livet är att vara just kvinnlig. Detta skulle ju kunna uppröra en… men när allt som sägs är utstuderade provokationer är det svårt att ta något på allvar.
Och PH:s signum, det här med att ”spela spelet” ter sig också ganska löjligt när de redan vid ankomst förklarar varför de kan lita på varandra till 110 procent efter att ha känt varandra i fem minuter.
Fyller en funktion
Deltagarna är lite för inställda på vad de ska leverera för att falla in i TV3:s lilla klonarmé att all spontanitet upphör och serien lägger krokben på sig själv.
Men med denna reservation så fyller fortfarande ”Paradise hotel” en funktion som lobotomerad tv-underhållning för oss på flykt från samtiden. Den fungerar som en slang man kopplar till hjärnan som stänger av alla vitala funktioner och låter ens värld livnära sig endast på tio ynglingars taktiksnack i solstolen.
Ibland orkar ens hjärna inte med att processa svårare ämnen än så. Särskilt inte när det en bit norrut från lyxhotellet Sol de Occidente där det festglada gänget frotterar, planeras en mur med vilken Donald Trump ämnar stänga omvärlden ute – en verklighet som är så skrämmande att ta till sig att det absolut enda man vill är att stoppa strutshuvudet i evighetspoolen där Kevin, Amanda och Kevin plaskar vidare utan större bekymmer än vem som som blir fuckad i nästa parceremoni.