En liten flicka hittar en avhuggen hand i älven i ett litet samhälle i Troms, i allra nordligaste Norge. Och just som den nyinflyttade före detta storstadspolisen Thomas Lønnhøiden (Espen Reboli Bjerke) börjar sina efterforskningar försvinner flickan. För att snart hittas död.

Det verkar som att hon kom för nära en sanning som låga människor på höga platser inte vill ska dras fram i ljuset. En sanning som Lønnhøiden – som såklart är den sorts typiska Nordic noir-snut som knarkar sitt jobb och biter sig fast i fall tills han hör ben knaka – nu ger sig fan på att ta reda på. Trots att ingen i den lilla tillslutna byn, där man inte frågar eller säger mer än absolut nödvändigt, verkar vilja se honom lyckas. Allra minst befälen på traktens militäranläggning.

 
”Elven” tar skamlöst för sig från den nordiska deckartraditionens populära smörgåsbord – av mörker, misär och kargt tjusig natur – och går sedan och tar om, flera gånger, utan att riktigt få till stånd det sofistikerade skrovmål vi har kommit att förvänta oss av genren. Och den svagaste länken är dialogen, som är av grund och inte mer än funktionell standardmodell utan några extra finesser.
Även rollfigurerna känns ganska opersonliga fortfarande efter två avsnitt. Även om den mördade flickans trasiga mamma Grace – det svarta fåret i en læstadiansk familj – är ett undantag, intensivt spelad av Ánne Mággá Wigelius.

Men konspirationen och hemligheterna som ligger och ruvar precis under ytan i den frusna bygden – och hintar om hot från den ryska björnen, spår från kalla kriget som inte har sopats igen ordentligt och kollektiv skuld – lockar och drar nog för att motivera fortsatt tittning. Precis som de kroppar i plast, styckredskap och lösa kroppsdelar som skymtar förbi…

Att något ohyggligt utspelar sig är klart men vart det hela ska ta vägen är väldigt svårt att förutse.

 
Plus att jag är nyfiken på den karismatiske Thomas Hayes unga mystiska militär. Stjärnan vi känner som William i ”Skam” gör visserligen inte mycket väsen av sig inledningsvis. Men hans introduktionsscen – där han kliver ut ur en buss och ser sig över axeln – känns som en subtil medveten blinkning till alla ”Skam”-fans, och känslan är att han kommer att få en mer framträdande roll i kommande avsnitt.

Han har ju trots allt fungerat som lite av ett dragplåster för serien, så det vore underligt om han inte kommer att utnyttjas mer.

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv