Ibrahim får förvalta arvet efter Zillah & Totte.
Gott så.
Men ”Talang” borde byta namn till ”Spexkväll på Fyran”.

Det finns ingen som är helt immun mot en framgångssaga.

Tittar man på ”Talang” blir det dock ganska uppenbart att det oändliga flödet av wow-klipp som passerar ens facebookflöde har satt ribban alldeles för högt för denna fredagsunderhållning.

Det är ryska svärdslukare som faller handlöst från taket, det är tibetanska munkar som hummar ”Halo” i takt med regnet, ukrainska sandkonstnärer och Susan Boyles i kvadrat.

 

Så när Kakan har ”så mycket gåshud att hon snart exploderar” och LaGaylia Frazier är ”loaded like bang bang baby bang bang” inför detta finalfält av ehum… duktiga svenssons, är det som att bevittna när föräldrar berömmer sina barn efter ett framförande av ”Den blomstertid nu kommer” på skolavslutningen. Klart de är bäst. De är ju deras barn och päronen har en förståelig partisk syn på saken.

I ”Talang” är det som om samma princip har applicerats på juryn och skapat någon slags i TV4-huset intern variant av stockholmssyndromet, där Kakan, Bard, Batra och Frazier tvingats tillbringa så mycket tid med dessa adepter att de behandlar dem som stolta föräldrar i kyrkan – utan varken rim eller reson. Tårarna sprutar och superlativen haglar. ”You are like the cookie monster, you eat the camera alive”. Kommentar överflödig.

Antingen är det ovan nämnda syndrom som spökar, eller så filmar juryn bättre än valfri portugisisk fotbollsspelare.

 

Visst, de är duktiga. Men knappast så mycket mer. Kliver man in i valfri estetklass på valfritt gymnasium i Sverige finns där säkert åtminstone fem pers som kan mäta sig med hela startfältet i finalen… som summeras så här:

Emanuel och Nigma är rekorderliga sångare, jomenvisst. The Sugar Collective dansade synkroniserat, absolut. Yanjaa lyckades inte lyckades memorera smileys och hjärtan i finalpressen. Kantorn bjöd på buskisdisco av sämsta sort och Daniel Kane på fullständigt obegripligt bollspex i mörker.

Hårdrocksgrabben Olivers charm föll på mållinjen mot Ibrahim. De två är de som lyckats nå genom bruset denna säsong, så att de skulle göra upp om det hela var väl ingen större skräll.

 

Och Ibrahim vinner självfallet just på grund av tidigare nämnda framgångssaga. Killen vars dröm om att få uppehållstillstånd gick i uppfyllelse under resan – och som har berört svenska folket. Att vi kommer få se mycket mer av hans artisteri efter att ”Talang”-fönstret är stängt är jag dock högst skeptisk till. Det räcker sällan med att bara vara duktig utan tv-dramaturgin i ryggen.

Bilden som är svårast att slita från näthinnan är dock när moderatledaren AKB ger stående ovationer till maken i juryn efter mellanakten som ingen fredagsgrogg i världen kan radera ur minnet. Det här är tydligen fredagsmys.