Så en man drog ner brallorna och visade rumpan för hela Europa.
Om han ändå hade varit det enda arslet på scenen…

 

Nej, Eurovision song contest 2017 är ingenting Ukraina och tv-bolaget NTU ska vara speciellt stolta över – oavsett hur mycket obligatoriskt fejksmicker poängpresentatörerna löpande band-rabblade under röstningsprocessen.
Strul verkar ha varit ledordet för produktionen, på tok för stor tilltro hade satts till gamla Eurovision-tvåan Verka Serduchkas komiska talanger – och de tre smilfinkarna till programledare borde ha röstats ut efter den första semifinalen.

I går, under den stora finalen, kändes dessutom tiden från det sista tävlande bidraget fram till att röstningsförfarandet började som en ökenvandring. Efter en bombmatta med 26 låtar man egentligen inte ville höra kom… en till låt man gärna hade sluppit. Och sedan en till. Och en till.

Det var där och då man kände att en moonande australiensare (okej, vi vet inte nationaliteten säkert än men flaggan han var insvept i gav en hint) blev en symbolisk pausunderhållning i vad som i mångt och mycket var en riktig rövproduktion.

 

Men med det sagt; Den höga kvaliteten på SVT:s produktion förra året var bara ett undantag. ESC-sändningar har nästan alltid problem med programlederi, manus, humor och långdragenhet – och ett rimligt antagande är att det är en tradition som kommer att fortgå i ytterligare decennier.
Förmodligen för att Eurovision song contest ärligt talat inte behöver vara bättre. Vi tittar nämligen ändå.
Eurovision är ju som korven man slafsar i sig på väg hem från krogen – helt befriad från ens vanliga kvalitetskontroll.

Visst är en proffsig produktion att föredra, men 200 miljoner tittare kommer inte för den höga klassen. De kommer för galenskapen, kitschen, de bisarra scenshowerna och den totala renonsen på någon som helst form av röd musikalisk tråd.

Och på det området levererade tävlingen onekligen även i år.
En kroat sjöng duett med sig själv, greker plaskade i en liten bassäng och rumäner joddlade. En man var utklädd till gorilla och en annan till häst. Inga konstigheter.

Till slut segrade, tack vara väckta moderskänslor över hela kontinenten, en portugis som sjöng en vaggvisa och tackade för vinsten genom att dissa det spektakel han själv ställt upp i.

En seger för musiken, som han sa?
Inte direkt. Men äntligen en seger för Portugal.
Gott så.

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv