Behöver vi en till tv-serie om komiker? Borde fler berätta för oss om ledsna clown-syndromet?
Egentligen nej, på båda. Ändå har den här serien om ett gäng deppiga, desperata och demoraliserade lustigkurrar på den knoppande ståuppscenen i 70-talets Los Angeles något som gör att man vill att den ska lyckas.

I sina sämre stunder påminner ”I’m dying up here” – som har humordignitären Jim Carrey som exekutiv producent – om Cameron Crowes besläktade misslyckande ”Roadies”. Men i sina bättre partier kombinerar den fin tidskänsla med både hjärta, svärta, humor, social medvetenhet och framför allt en rå och rätt festlig dialog.

Rutinerade Melissa Leo ankrar ensemblen som den hårda klubbägaren Goldie – men mest sevärd i en genomgående begåvad skara är än så länge Ari Graynor som kvinnlig pionjär i en värld som än i dag, ungefär 40 år senare, är täckt av ett kompakt glastak.

”I’m dying up here” har inte direkt succé skrivet över hela sig – men kan serien bara hitta sin ton och vässa sitt fokus, hänger jag gärna mer med det här slängd i käften-gänget.

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv