Frank Caste (Jon Bernthal), alias The Punisher – den arga, plågade, traumatiserade och skoningslöse hämnare från Marvels universum som vi fick stifta bekantskap med i ”Daredevils” andra säsong – står nu i centrum för sin egen Netflixserie.

När vi först träffar honom slaktar han de sista av de gangsters han anser är ansvariga för mordet på hans hustru och barn. Men det dröjer inte länge förrän han måste börja straffa nya skurkar, då det visar sig att hans familj i själva verket föll offer för en större politisk konspiration – som har något att göra med en tvivelaktig CIA-operation från hans tid som marinsoldat i Afghanistan och verkar sträcka sig långt upp i maktens korridorer.

Bernthal är enastående i huvudrollen, och ”The Punisher” är en testosteronstinn studie i sorg, ilska och trauma som, ironiskt nog, har kvaliteter både som ultrabrutal, på gränsen till erotiskt laddad våld- och vapenromantik, och som kritik mot hur den amerikanska militären gör män och pojkar till mördarmaskiner utan att sedan hjälpa dem tillbaka in i samhället.

Den kommer onekligen med en bismak av dålig tajming, med tanke på den senaste tidens händelser i USA. Men det största problemet är ändå att 13 avsnitt är betydligt fler än vad storyn håller för, och att serien därför har stoppats med tröttsamt fyllnadsmaterial och repetitiva inslag – som Castles ideliga drömmar om sin änglalika hustru.

Själv gav jag upp efter fyra avsnitt, trots att Netflix tillhandahöll hela serien för recension. För det finns faktiskt en gräns för hur lång startsträcka en serie får ha, och ”The Punisher” passerar den med hästlängder.

Synd på vad som hade kunnat bli en tajt och rasande miniserie.