Det har blivit något av en jultradition att få följa Dagmar Friman (Sissela Kyle) och hennes lilla grupp engagerade, progressiva kvinnor i livsmedelskooperativet Svenska Hem. Men det här är sista säsongen av ”Fröken Frimans krig”, enligt SVT.

Och den här gången är det arbetarrörelsen som står i fokus.

Det är 1908, året före storstrejken. Tiderna är oroliga och ekonomiskt hårda, och arbetarna organiserar sig mot dåliga villkor och löner.
De manliga arbetarna, alltså. Kvinnorna däremot, som får sämre betalt och inte sällan ensamma ska försörja sina barn, släpps inte in i fackföreningarna.
En ny strid måste alltså tas, men man är inte helt överens om hur, och både gamla vänskaper och kärleksrelationer prövas hårt.

Kyle, Sofia Ledarp, Frida Hallgren, Maria Kulle och Lena T. Hansson är som vanligt en urstark kärntrupp, medan Ulla Skoog fortsätter att stjäla scener som seriens främsta humorleverantör; den sluga hemmafrun Rut Johannesson – som planterar planer i sin man Frithiofs (Allan Svensson) huvud, som han sedan tror är hans egna.

Och ensemblen har nu berikats ytterligare med Electra Hallman som en fattig men driftig fabriksarbeterska, Björn Gustafson som handlare Johannessons döende, rika farbror, Johannes Brost som en lismande friare med ett exceptionellt tandigt leende och Ia Langhammer som häxliknande fabriksägarinna.

Det är tre mycket välgjorda timmar, som är trivsamma ut i fingerspetsarna samtidigt som de genom att belysa gårdagens ojämlikheter även kommenterar de orättvisor och fördomar som vi brottas med än i dag.
Det mammaskuldbeläggande som Hallgrens rollfigur Lotties man Axel (Gustaf Hammarsten) ägnar sig åt är ju – precis som lön efter kön – tyvärr är ett tidlöst fenomen.

Den här sista säsongen är inte den vassaste av de fyra vi sett, men den är ett gediget avslut på en viktig serie.

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv