Med sjukhusdramat ”The good doctor” har David Shore mer eller mindre försökt klona sin egen succéserie ”House”, genom att byta ut en sorts apart men genialisk läkare mot en annan sorts apart men genialisk läkare. Hugh Lauries pillermissbrukande gamla misantrop Gregory House mot Freddie Highmores unga kirurg Shaun Murphy, med autism och savantsyndrom.

Och på sätt och vis har han lyckats. ”The good doctor” har blivit en hit för ABC, och Freddie Highmore (”Bates Motel”), som var nominerad till en Golden Globe på årets gala, är verkligen suveränt bra i en svår roll. Som både ska väcka sympatier, fungera som någon sorts medicinsk MacGyver, och vara lagom komisk i de besvärliga situationer som hela tiden uppstår, eftersom Shaun inte kan läsa av sociala koder, kroppsspråk, sarkasm och oskrivna uppföranderegler som andra.

Men sentimentaliteten och den känslomässiga manipulationen är oförblommerad och fritt flödande, och själva sjukhusdramatiken är av standardmodell, med nya kluriga medicinska gåtor och sensationella operationer i varje avsnitt, och ett gäng läkare som inte drar sig för att vare sig armbåga sig fram bland, eller ligga med, sina kollegor.

Tittarvänligt, absolut. Men en serie om ett geni hade gärna fått kännas lite mer begåvad än det här dussindramat.

 

 

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv