Det sägs att en bild kan säga mer än tusen ord.
För mig har Melodifestivalen 2016 senaste veckan varit bilderna från en efterfest, där Samir & Viktor dansar med sina pappor, alla i bar överkropp. Fast den suveräna finalen ändrade allt…

Kan inte riktigt sätta ord på varför just Aftonbladet-fotograferna Peter Wixtröms och Robin Lorentz-Allards bilder från efterfesten till Andra dansen har känts som en lämplig symbol för denna årgång. Bilderna där supertrimmade Samir & Viktor dansar i bar överkropp bredvid sina mer kulmagade pappor.

Kanske för att tävlingsduons lyckorus och pappornas stolthet visar vad Melodifestivalen är för väldigt många; en fest på alla tänkbara sätt.
Eller kanske för att den visar att Melodifestivalen inte längre nödvändigtvis handlar om melodier, när två glada och streetsmarta gamänger – en ”Paradise Hotel”-charmör, en modebloggare – kan gå till final två år i rad.
Fast efter den fullkomligt suveräna finalen, får jag nog tänka om. Så mycket var bra.

•En generös och snygg hitparad som mellannummer. Kändes spontant som att bara Carola och Lena Ph saknades.

•Gina Dirawi har för det mesta varit proffsig, men har kanske inte fått fullt så bra manus som väntat. Hon fungerade dock hundraprocentigt ihop med Henrik Schyffert och, i finalen, med William Spetz. Han verkade lite nervös i början, men herregud – han är 19 år – och efter en timme kändes det som vi såg en blivande super-tv-stjärna i aktion.

•Dramaten-skådespelarna som tolkade sångtexter var ett lyckat grepp. Och vilka storfräsare man fick att ställa upp. Michael Nyqvist och Pernilla August!

•Jonas Gardells schlagerskola blev bättre för varje gång, helt suveränt när han gjorde det live i finalen. Och kan någon tänja på sina ansiktsmuskler som Gardell?

•Sedan älskar jag sådana där små skämt som när Melodifestivalens sångkör presenteras och Claes Elfsberg bara ”råkar” stå där, som en av dem.

•Spänningen uteblev, visserligen, i stort sett helt, men rätt låt vann. Det enda som saknades var väl egentligen en länk där Zlatan hade hälsat till Frans…

•Under söndagskvällen ser jag ”Mästarnas mästare”, ”Springfloden” och ”Fallet OJ Simpson” i SVT 1.

(Humor)
Sarah Dawn Finers härligt skruvade Lynda Woodruff-nummer om svenska sedvanor var fullkomligt lysande, inte minst hur hon framförde det.
(Musik)
Måns Zelmerlöws ”Heroes” var ett väldigt snyggt iscensatt nummer, med riktiga människor i stället för tecknade figurer.