Ryan Murphys och Brad Falchuks erotiskt laddade skräcksmörgåsbord med extra allt – antologiserien ”American horror story” – gick ut starkt 2011 med underskattade ”Murder house”.
Sedan dess har kvaliteten skiftat, men de efterföljande säsongerna ”Asylum”, ”Coven” och ”Freak show” har alla varit underhållande, och vunnit på starka skådespelarinsatser, skruvade figurer, fängslande atmosfär och allmän hejdlöshet.

Men den här femte – som har undertiteln ”Hotel” och är den första utan seriens fixstjärna Jessica Lange – balanserar på sevärdhetens gräns.

Skådeplatsen är ett hemsökt gammalt 20-talshotell i Los Angeles, som byggdes för att fungera som en hemlig tortyrkammare åt en stenrik sadist (Evan Peters) och nu bebos av en udda samling depraverade figurer; osaliga andar, demoner, blodsugare, små vithåriga barn och garvad personal.

Hotellets och dess inneboendes historia flätas samman med händelser i nutid, där en modedesigner (Cheyenne Jackson) kliver in som ny ägare och en polis med en tragisk familjehistoria (Wes Bentley) utreder en serie bestialiska mord.

Flera ”AHS”-veteraner, som Kathy Bates, Sarah Paulson och Denis O’Hare, gör sedvanligt fina insatser. Men medan Lady Gaga – som blev belönad med en Golden Globe för sin roll som hotellets blodtörstiga överstefreak ”Grevinnan” – onekligen är i sitt rätta monster-habitat, bidrar med en offensiv sexuell utstrålning, och ser fantastisk ut i sina extravaganta utstyrslar, fallerar hela känslan så fort hon öppnar munnen.

Hon kanske kan bli en hyfsad skådespelerska – men har definitivt inte lärt sig att leverera repliker än.

 
Överlag känns faktiskt hela ”American horror story: Hotel” mest som en extremt påkostad musikvideo rätt upp Lady Gagas gränd.
Visuellt är det vrålsnyggt, atmosfären är häftig och blinkningarna till klassiska skräckfilmer många.
Men det är mer sex, våld och spektakel än sammanhängande story, konceptet känns dränerat på både humor och skrämsel, och för första gången har jag småtråkigt framför ”American horror story”.