Filmen klarar att skildra allt det vackra och fula med Ingrid Bergman
avÄlskad och hatad för sina filmer och sitt stormiga privatliv.
Alltid trogen sig själv i första hand.
Det är inte alla dokumentärer som lyckas komma så nära sin gåtfulla huvudperson som ”Jag är Ingrid”.
Häromkvällen visades dokumentären ”Den unge Zlatan” på SVT och i kväll ser vi ”Jag är Ingrid”, Stig Björkmans film om Ingrid Bergmans liv som filmstjärna och hur hon balanserade karriären med familjelivet.
Skillnaden är slående. ”Den unge Zlatan” lovar mer än vad den levererar, en titt på Ibras karriär i Malmö FF och Ajax, men utan avslöjande intervjuer eller någon insikt i hur fotbollspelaren gick från att vara en öppen, glad skit till den slutne, kylige superstjärna vi ofta ser framför kameran nu.
”Jag är Ingrid” har däremot total tillgång till sitt ämne och behöver inte gå i cirklar runt huvudpersonen. Filmnestorn Stig Björkman, som har skrivit böcker om Ingmar Bergman, Woody Allen, Lars von Trier, m fl och regisserat flera dokumentärer, blev tillfrågad av Ingrid Bergmans dotter Isabella Rossellini om han ville göra en film om hennes mamma. Det började nämligen närma sig 100 år efter ikonens födelse.
Resultatet blev en spännande och stilig dokumentär tack vare Bergmans egna avslöjande brev, upplästa av Alicia Vikander, samt intervjuer med Bergmans barn. Allt kompletterat av väl valda klipp ur filmer och arkivmaterial.
Ofta svikna av en mor som alltid prioriterade livet som kringflackande världsmedborgare och filmstjärna – det är intressant att se hur de olika barnen reagerade och vilken attityd till modern de har idag. Det är ju ingen homogen grupp, utan självständiga individer med olika erfarenheter, som alla berikar porträttet.
Barnen har accepterat hur det blev, och på sätt och vis är det avväpnande. På gott och ont är Ingrid deras mor, hur mycket vi än skakar på huvudet åt hennes ansvarslöshet.
”Jag är Ingrid” klarar av att skildra Ingrid Bergman, allt det vackra och det fula, kort sagt den människa hon var, tack vare närheten till ämnet. Det är den sortens dokumentär som gör en mer upplyst.
I morgon spanar jag in vad apanaget bekostar, i ”Året med kungafamiljen 2016” (SVT1).
Sött
I ”Leilas nyår” (Sjuan) fastnade jag särskilt för desserten och tilltugget: Vit chokladpavlova…
Hett
… och kanderade chilinötter.