Sommaren är räddad – vintern är här.

Jo men visst, ”Game of thrones” är tillbaka – och ingen lär känna sig besviken när eftertexterna rullar för ”Dragonstone”; det första avsnittet av den sjunde och näst sista säsongen av HBO:s vidunderliga drake till tv-serie.

Precis som alltid handlar säsongsöppningen mycket om att redogöra för var de olika pjäserna i spelet om tronen är placerade, vilka hot de står inför och vilka strategier de tänker använda sig av. Så räkna med en nedtrappning av tempot från framför allt de två sista fenomenala avsnitten av säsong sex – ”Battle of the bastards” och ”The winds of winter” – där folk slaktades på slagfältet, sprängdes i luften, åts upp av hundar och föll mot sin död som om det inte fanns någon morgondag.

Men det känns att det börjar drar ihop sig mot det stora klimaxet nu. Fokuset är vässat och trots en enorm cast att hålla reda på i bakgrunden rör sig blicken främst mellan de huvudspelare som det kommer att stå mellan i slutänden, som alla nu är samlade på en och samma kontinent.

Och redan i säsongens allra första scen – en rejäl rivstart före själva introt – påminns vi om att ”Game of thrones” är den största och elakaste serien på planeten.
Som om någon skulle ha glömt det.

Värt att notera är också att medan ”Game of thrones” länge kritiserades för att behandla sina kvinnor väldigt dåligt, är det nu verkligen dem det handlar om.
Cersei Lannister (Lena Headey) är livsfarligare än någonsin efter att alla hennes barn har dött. Daenerys Targaryen (Emilia Clarke) är på slutspurten på sin krigsstig, med nu gigantiska drakar i bagaget. Arya Stark (Maisie Williams) är en sylvass lönnmördare. Sophie Turner har vuxit som skådespelare i takt med att hennes roll har blivit allt intressantare, och överglänser nu faktiskt den lite träigare Kit Harington i scenerna mellan de återförenade syskonen Sansa Stark och Jon Snow. Och tonåriga Bella Ramsey är ett under som den stolta, smarta och stentuffa Bear Island-ledaren Lyanna Mormont, och mjölkar mesta möjliga effekt ur den relativt lilla scentid hon har.

 

Vill du inte veta mer så sluta läsa nu, för nedan följer detaljer kring handlingen i säsongspremiären.

 

Så, vi börjar hemma hos Walder Frey (David Bradley), som har bjudit in till fest för alla de som hjälpte honom att ställa till med det blodbad vi känner som the red wedding. Men vänta, är inte Walder Frey död? Vem är det i så fall som bjuder så generöst på vin?
Vi säger så här: Norden minns.

Samtidigt, i norr, ser Bran Stark (Isaac Hempstead Wright), som äntligen kommer fram till muren, hur de dödas armé marscherar på. Nu förstärkt med white walkers modell XXXL.

I Winterfell uppmanar Jon Snow alla sina allierade i norr att träna även kvinnor och barn över tio för krig. Men när hans syster Sansa Stark ifrågasätter vissa av hans metoder, sås ett frö till splittring som riskerar att näras ytterligare av den lömske Petyr ”Littlefinger” Baelish (Aidan Gillen), som intrigerar vidare.

Vad gäller vår favoritalkoholist Cersei Lannister, så har hon låtit måla om innergården på sitt residens i King’s Landing till en gigantisk karta över sitt sargade imperium, där hon nu går omkring och smider maktfullkomliga planer för henne och brodern/älskaren Jaime (Nikolaj Coster-Waldau).
Jaime påpekar oroligt att de inte har några allierade, men Cersei har såklart tänkt på allt. Och ämnar nu slå sig ihop med Euron Greyjoy (Pilou Asbæk) – den förvisade piraten från Järnöarna – som ser ut att kunna ta över efter Joffrey Baratheon (Jack Gleeson) och Ramsay Bolton (Iwan Rheon) som ”Game of thrones”-sadisten vi älskar att hata.

Ett av få nya ansikten ser vi i Citadellet, där proffset Jim Broadbent spelar ärkemäster Marwyn. En sansad herre som handleder Samwell Tarly (John Bradley-West) i hans strävan efter att bli stormäster. En slitsam och tröstlös process som skildras i ett osedvanligt humoristiskt montage.

Håll även ögonen öppna efter popsnöret Ed Sheeran och ”This is England”-stjärnan Thomas Turgoose i (tillika osedvanligt) gulliga cameoroller, som dyker upp på Arya Starks väg mot King’s Landing.
(Vad hon ska göra där? Well, mörda drottningen, såklart.)

Men det är i de allra sista scenerna som ”Game of thrones” sjunde säsong verkligen tar fart. Då Daenerys Targaryen stiger i land vid sina förfäders fäste Dragonstone – tillsammans med bland andra tre drakar och självaste Tyrion Lannister (Peter Dinklage) – och frågar ”Ska vi sätta i gång?”.

Man får känslan av att nu jävlar blir det åka av.
För som Ramsay Bolton sa en gång i tiden: ”Om du tror att det här har ett lyckligt slut, har du inte varit uppmärksam”.

Sammanfattningsvis: En kanonstart på säsongen. Fyra starka plus.

 

 

 

Missa inte roliga ”Game of thrones”-podden Tronspelet som analyserar första avsnittet här!

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv